Riverbed skämt

I flodbädden

En man snubblar genom skogen, helt berusad, när han snubblar nerför en flodbädd och stöter på en predikant som döper människor. Den förskräckta predikanten vänder sig om och blir överväldigad av alkoholdoften. Han frågar den fulle: ”Är du redo att hitta Jesus?” Den berusade svarar: ”Ja, det är jag.” Så predikanten tar tag i honom och sänker ner honom i vattnet. Han drar upp honom och frågar den fulle: ”Bror, har du hittat Jesus?” Den berusade svarar: ”Nej, jag har inte hittat Jesus.” Predikanten, chockad över svaret, dunkar ner honom i vattnet igen en liten stund till. Han drar igen den berusade mannen ur vattnet och frågar: ”Har du hittat Jesus?” Vid det här laget är predikanten vid sitt förstånd, så han sänker fyllan i vattnet igen, men den här gången håller han nere i cirka 30 sekunder. När fyllan börjar sparka hans armar och ben drar han snabbt upp honom. Predikanten frågar återigen den berusade: ”För Guds kärlek, har du funnit Jesus?” Den berusade torkar ögonen och hämtar andan och säger till predikanten: ”Är du säker på att det var här han ramlade in?”

”Jag behöver en häst, men jag har ont om pengar. Vad kan jag få för $25?” frågar cowboyen ägaren.

”Tja, för femton kan jag ge dig ’ol Bill. Han har setts i några år men han är fortfarande en snabb häst” svarar ägaren.

”Varför så billigt då?”

”Tja, han är inte så bra på att lyssna. Du förstår, han blandar ihop sina Whoas och Giddy-ups.”

”Skämtar du? Tja, jag har inte så mycket val. Här är 15 dollar, vän.”

Efter att han hade betalat för hästen gick ägaren ut till stallet för att hämta Bill. När han kom tillbaka kunde cowboyen se att Bill verkligen var gammal, men hade väldigt starka ben. Efter att ha förberett sadeln hoppade cowboyen på Bill.

”Okej, Bill. Snurrig!”

Bill ville inte röra sig, inte ett ryck från hans öron.

”Kom igen Bill! Snurrig!” klickade han och sparkade hästen med sina sporrar.

Bill ville inte vika sig. Inte ett svisch från hans svans. När cowboyen kom ihåg vad ägaren hade sagt, anpassade han sina tyglar och ringde…

”Wow, Bill!”

Bills öron piggnade till och han flög ut ur ladan som en fladdermus ut ur helvetet. Häst och ryttare var utanför staden på några sekunder, med ett stort dammmoln efter sig. De gick och flög över Arizonas kullar. Cowboyen kunde knappt hålla i tyglarna; hans fötter fladdrar ut bakom stigbyglarna.

Över nästa kulle kunde cowboyen se att Bill sprang dem rakt mot kanten av Grand Canyon. Han drog sig tillbaka i tyglarna.

”Wow, Bill! Whoa!” grät han.

Bill fortsatte springa. Kanten av stupet närmar sig.

”Wow, Bill! Sluta, fan!”

Han mindes plötsligt vad ägaren hade sagt om Bills blandade anvisningar. Cowboyen tog ett djupt andetag slöt ögonen och ropade ”Giddy-up, Bill!”

Bill stannade plötsligt snabbt, bara ett häststeg från en säker död. Cowboyen valde nästan över Bill in i den stora ravinen. Bill flåsade av utmattning medan cowboyen torkade pannan med sin halsduk. Från toppen av Bill tittade han ner i kanjonen på den torra flodbädden långt nedanför.

”Wow, Bill. Det var *clo–*

Även om han inte var riktigt rik, klarade han sig bra själv och arbetade hårt och bra på sitt jobb. En dag fick han beskedet att det såg ut som att hans verksamhet skulle läggas ner. Mike oroade sig för det och arbetade hårdare, men hans jobb stängde likadant och efter en månad utan arbete hade han dålig ekonomi och det såg ut som att banken var på väg att utmäta hans hus.

I desperation föll han ner på knä och bad ”Gud, jag vet att vi inte pratar så mycket, men jag är på en stor väg här. Låt mig vinna på lotteriet, så ska jag gå till kyrkan varje söndag och be före varje måltid.”

Tyvärr vann han inte på lotteriet, och banken utestängde hans hus och lämnade honom med bara sin bil. Han levde utanför sin bil ett tag, men utan dusch och begränsad garderob kunde han inte få ett jobb. Så småningom meddelade hans bank honom att om han inte kunde fortsätta att betala av sin bil, skulle de behöva konfiskera den. Än en gång föll Mike på knä och bad.

”Far, jag har inte råd att förlora min bil. Om jag förlorar den här, förlorar jag allt jag har! Låt mig vinna på lotteriet!”

Men Mike vann inte heller den här gången på lotteriet och banken tog hans bil. Hemlös och på gatorna vandrade Mike en tid innan han till slut fick lunginflammation. Nere vid kanten av flodbädden, utan möjlighet att betala för medicin eller behandling, gav han en sista bitter bön.

”Gud, jag kommer att dö här. Pengarna skulle lösa alla mina problem, och jag skulle kunna komma på fötter igen. Snälla, låt mig vinna på lotteriet!”

Det åskade och marken skakade. Molnen rullade tillbaka och ett strålande ljus sken från himlen. En röst, rik och kraftfull, talade från molnen.

”Mike, möt mig halvvägs. Köp åtminstone en biljett.”